Är det så farligt att sakna något?
När jag i tider har rensat bland mina saker har jag ofta frågat mig själv: kommer jag att sakna denna? Det vill säga, om det kan finnas en chans att det dyker upp ett tillfälle då jag kan tänkas vilja ha denna till något då bör jag ha kvar den. Eller annorlunda formulerat, om du kommer sakna denna en gång till under resten av ditt liv då bör du spara den. Logiskt? Kanske inte, men av någon anledning har jag ändå resonerat så. Men är det så farligt att sakna lite då? Bara för att man saknar behöver det betyda att man skulle ha sparat det? Nej, jag tror inte det längre. Jag tror snarare att man får räkna med att det kommer att hända, men att det kan vara okej ändå. För om man ska vet att man inte kommer sakna då måste man ju veta vad som kommer i framtiden, och det lär vara svårt har jag hört… ;). Men vad det handlar om, tror jag, är att se livet i större drag, till skillnad från i små pryar. Det är inte en och en och en pryl som du äger som gör livet rikt. Att ha ett hem som du trivs i kan betyda mycket, men det är inte en vas som gör det hemmet. Så tänker jag. Så sakna en vas, gör det, om det råkar vara så att du gjort dig av med den. Men kom för all del ihåg att det är de stora dragen som gör livet rikt. Det hänger sällan på en viss vas, men det kan betyda något att ha en vas. Kan man se det så? Då blir tillvaron inte lika krampig kring varenda speciella sak, men kommer att handla om värden, inte saker.
Kram.
Ida