idaochenkelheten.blogg.se

Kul! Nu har bloggen fått ett lite mer personligt utseende och jag tänker det kan passa med en liten närmre beskrivning av mig och min familj. Jag heter Ida Fridlund och kommer ursprungligen från Fränsta (mellan Sundsvall och Östersund), min man heter Martin Fridlund och kommer från Aneby (norra Småland), där vi också träffades i ett kollektiv. Så, det hela började med ett år som sambos innan vi hittade varann (!). Mest var det allt skratt och att vi var så mycket av oss själva i varandras sällskap som gjorde att vi trivdes. I början tyckte vi att vi var så himla olika, och det är vi väl, till personlighet, men något i det hur man vill leva sitt liv har ändå alltid varit lika, och säkert blivit allt mer med åren. Sedan vi träffades i Aneby har våra olika och gemensamma vägar gått genom Helsingborg/ Gambia -> Örebro->Skänninge där vi bor sedan snart 3 år. Hit kom vi på grund av studier i Linköping och en längtan bort från lägenhetshus och asfalt till vacker-het och natur. Under vår tid i Örebro läste jag till musiklärare och Martin läser nu till slöjdlärare på Linköpings universitet. Innan bebis jobbade jag som musiklärare på en grundskola, men är nu hemma sen ett drygt år tillbaka med vår lilla Elis. Jag gillar att prata om varför människor är som dom är och jag med, att titta på vackra saker, att sitta på fik, att utflykta i allt som finns omkring där vi bor, att läsa något som gör att jag förstår någonting lite mer. Jag är ganska dramatisk, en person med mycket passion, mycket driv, och mycket som kan göra mig till en blöt fläck på golvet. Jag gillar mig som jag är men jag har också fått en personlighet som bjuder motstånd, det vill säga, det är inte alltid så lätt att vara jag och framför allt har det inte varit det genom årens lopp. Jag har reagerat på mycket, tagit in, känt, tänkt och undrat mycket. Det har ofta, ibland alltid, varit för mycket inuti, både av känslor och av tankar, en soppa av det ena och det andra kan man säga. Idag vet jag lite mer vad jag behöver men jag är ännu inte klar, jag längtar efter ännu mer ro. Och det är där minimalismen kommit in. En lugnare miljö och en livsstil utan en massa som flyger i luften hjälper mig till det. Martin å andra sidan är inte som jag. Han har ett mycket jämnare temperament. Han kräver inte lika mycket stimulans och han kräver inte lika mycket av andra. Han har självdistans som ingen jag känner. Han är enkel och underbar. Jag brukar säga att han är en ”natural born minimalist”- till skillnad från mig som måste bli en vad det verkar… Han har kommit in med mycket mindre prylar i vår relation och han har alltid haft få kläder. Han är inte krånglig som jag, han gör saker raka och enkla vilket jag ser upp till. Sen har vi också Elis. Han är ett år och har just börjat gå. Han tultar runt i vår trädgård dagen lång om han får bestämma. Det om oss. Fråga om du undrar något mer!

Strax utanför Skänninge kom vi att hitta vårt hem. Mitt ibland gårdsbutiken och potatisplantor på den östgötska landsbygden. Där det alltid är motvind och alltid vacker solnedgång. Välkomna hem till oss :)

Till sist vill jag skicka med en tanke som kommit att bli viktig i min förenklingsprocess.

Detta att tänka:

vad behöver jag? vad vill jag ha?

Istället för,

vad har jag som jag skulle kunna använda någon gång?

För mig har den tanken bidragit till styrfart. En känsla av att jag står vid rodret, i motsats till att en mängd tillfälligheter, idéer och hobbys som kommit och gått genom åren ska vara det som avgör hur jag spenderar min tid, mentala energi och plats i hemmet. Jag väljer vad jag vill göra idag och jag väljer hur jag vill spendera min framtid- åtminstone kan jag göra det av all min kraft för det jag kan påverka. Därför ställer jag frågan vad behöver jag? vad vill jag ha? istället för vad har jag som jag skulle kunna använda någon gång? när jag väljer vilka saker jag vill ha i mitt hus och inte!

Allt gott för nu.

Ida