En kasse med strumpor
God kväll!
Här kommer ett veligt inlägg om hur svårt det kan vara att veta vad man ska ha kvar och vad man ska rensa, ett funderingsinlägg med lite svar.
Ikväll stod jag på övervåningen och gick igenom barnkläder som ligger på lager för att (eventuellt!) användas i framtiden. Alla dessa är kläder vi fått av personer vars barn har växt ur sakerna. Jätteglada är vi för det så klart!! Men… varför får jag ändå en dålig känsla när jag står där och plockar och fixar och rensar och antecknar vad vi har och inte? Varför känns det ändå tungt på nått sätt? Jag står och tittar på kläder som jag fått och som jag är tacksam för att människor har velat ge oss. Tio par jeans och åtta par shorts och tjugo par små kalsonger. Bra saker. Men ändå. Många saker jag inte själv hade valt. Eller så hade jag kanske bara inte valt såna mängder av vissa saker.
Och jag vill rensa. Jag vill. Men jag vet inte om jag borde. Jag vill inte vara nonchalant och bortskämd (!?) och göra mig av med saker som är hela och användbara, det är så det känns. Och även om inte Elis kommer använda allt, vi vill ju ha fler barn, kanske kommer sakerna passa på dessa? Men, så kommer jag tillbaka till: jag vill ju bara ha tre par jeans till Elis om det är vad han använder. Och då vill jag att dessa jeans ska vara himla bra jeans, jeans som sitter bra och är bra. Inte några som sitter hyffsat och ser hyffsade ut. Jag vill inte ha tio ”okej- jeans”, jag vill ha tre ”toppen- jeans”. Jag vill ha luft i lådan med barnkläder och använda ALLT som ligger där. Och visst kan jag ha en del på lager, det är inte ett problem, men då vill jag känna att det är just såna saker som en dag kommer användas och hamna i lådan bland dessa ”toppen kläder”. Men hur ska jag veta vilka som blir det? Och hur mycket ska jag kompromissa och ”försöka använda” sånt som jag själv inte hade köpt bara för att det nu råkar ligga i en låda i vårt hus?!
En annan tanke som slog mig igen var detta att: ALLT TAR TID!!! Och jag känner mig fången i det. Jag har en hel del saker som jag inte fullt ut valt att ta in i mitt liv, men som jag inte heller riktigt känner att jag är säker på att jag kan göra mig av med.
Ikväll gick jag igenom en kasse med strumpor. Av denna fulla strump-kasse beslutade jag till sist att ge bort en majoritet, då det inte var strumpor som av olika skäl passar Elis. Och där jag stod blev det så tydligt för mig att bara det faktum att denna kasse blev skänkt mig och kom innanför mina husväggar gör att jag nu ger den min tid. Och så klart spelar det ju ingen roll på en kasse strumpor! Men, denna kasse får stå som bild för en massa andra ”kassar” som gör att jag i mitt liv lägger ner tid på saker jag egentligen inte vill lägga tid på, eller än värre, som blir en orsak till att jag inte lägger tid på sådant jag mer vill lägga min tid på.
Ni med barn, kanske har någon haft en liknande situation. Vad har du gjort med kläder som skänkts till dig? Rensat? Sparat? Hur? :)
/Ida